För nån vecka sedan fick min far, mitt i natten ett epeleptiskt anfall. Jag och mor vaknade av att vad vi trodde far pratade i sömnen. Men han låg där med kramper och det såg ut som hans ögon skulle ploppa ut. Jag tog telefonen och ringde sjukvårdsupplysningen och berättade vad jag såg och blev kopplad till 112. Och en ambulans skickades från Linköping. Efter ca 30 mins ringde jag tillbax till 112 och undrade var ambulansen var. Eftersom vi har sommarstuga mitt emot Sätravallen så kan man tänka att dom har kört fel. Men inte ta vägen förbi Kisa-vägen och Westerby golfbana. Som gjorde att det tog ca 15-20 minuter längre.
Det är inte där egot spricker i bloggen :)
När ambulansen kommer så får han en spruta som häver det epeleptiska anfallet och han blir lite lugnare. Iväg åker ambulansen och mor förljer med. Och senare får vi reda på att far hade fått en medicin för sin värk som i sällsynta fall dvs 1/1000 kan få muskelkramp.
Till problemet

Ambulansen kör tillbaks till sjukhuset via Sturefors, Ekholmen, Johannelund, vi kan säga den rakaste och snabbaste vägen. Men när ambulansen kommer upp till lasarettsbacken så kryper ambulansen fram över det nya vägpartiet där det är vägsten och kullersten. Utav ambulanspersonalen får vi reda på att vi måste köra sakta här för att vägen är så pass ojämn så att våra patienter som vi kör i bilen kan få så ont. Vi har kontaktat Linköpings Kommun och bett dom att lägga vanlig asfalt i höjd med "örat"

Då är frågan: Vem är det som inte har tänkt till när det planerades ny beläggning på lasarettsbacken? Vem bär ansvaret? Hur kunde detta gå till?

Det är frågor som jag ställer i bloggen för att undra vad som händer i ens närhet.